ANKSORTER

Text från alternativ.nu>>. och omlet.se>>

ABACOT RANGER

Historia

Rasen klassas som en lätt anka och kallades till att börja med 'Hooded Ranger'. Den utvecklades av Oscar Grey i Essex i Storbritannien, vars ägor hette Abacot. Detta var någon gång mellan 1917 och 1923. Äggläggande ankor var populära under denna tid, och många försökte få fram en ras som både värpte gott om ägg och som smakade gott till middag. Man visste att det gick, eftersom man fått fram indiska löpankor och khaki campbell, som båda la massvis med ägg. Med detta i åtanke använde Grey båda dessa raser för att få fram en användbar och aktiv ras. Abacot ranger var väldigt populära i Storbritannien under 1920-talet, och godkändes också i Tyskland 1934.

1980 började människor i större grad intressera sig för vattenfåglar igen, och samlare importerade tillbaka ägg till England, där den än idag är populär. Abacot ranger lägger gott om ägg, och har fint och gott kött, men är också populär bland utställare och folk som bara vill ha dem som husdjur.

Det gröna huvudet på hanen kontrasterar mot den djupa rödbruna färgen på sidorna och bröstet, och silverringen runt nacken är pricken över i:et. Det är lätt att tidigt se skillnad på honor och hanar eftersom honorna är betydligt mindre utstickande med ljusbruna ränder mot ett gräddvitt bröst och brunt huvud.

Beteende

Uppfödare försökte skapa en fågel som kunde gå ut och åtminstone delvis skaffa sin egen mat, och abacot ranger är ett perfekt exempel på en sådan ras. Ha dem inte på en liten gård, utan ge dem gott om plats. Fruktträdgårdar är perfekta, så länge de är säkra från rävar. Du måste givetvis ge dem mat, men de kommer också tycka om att leta efter insekter och växter hela dagarna. Honorna är fantastiska mödrar och sitter gärna på ägg. Rasen flyger dåligt. Släpp ut dem i trädgården på hösten (efter att du skördat alla grönsaker) så kommer de äta alla sniglar.

Varianter

Färgen skiljer sig stort mellan könen, men det finns inga andra variationer.

Status

Ökar

Appleyard

Historia

Appleyard utvecklades under 1940-talet av den kände ankuppfödaren Reginald Appleyard i West Suffolk i England. Han försökte skapa den perfekta ankan, med rätt kombination av utseende, storlek, massvis med stora vita ägg och ett djupt, brett bröst. Rasen är en korsning av rouen, pekin och aylesbury. Under 1970- och 80-talet skapades en miniatyrversion av en man vid namn Tom Bartlett.

Beteende

Appleyard är en stor och tung fågel. Den växer fort och har gott kött. De ser väldigt vackra ut med en klassisk gul näbb och oranga ben och fötter. De är tysta och passar bra i en trädgård.

Varianter

Det finns bara en standardiserad färg, silver. Du kan också få dvärgversioner av rasen.

Status

Ovanlig

Historia

Aylesbury är precis som Orpington döpt efter platsen den skapades på, Aylesbury i England. Fåglarna hette från början White English, men under tidigt 1800-tal blev rasen väldigt populär, och mer känd under namnet aylesbury. Man tror att framgången kom från ett slags vitt grus i de lokala bäckarna, vilket gav fåglarna deras ljusrosa näbbar. Ankorna föddes upp i folks hem, och det var inte ovanligt att folk tog med dem in för att se till att de höll sig varma under kalla nätter. När man skulle till marknaden fick ankorna ofta gå till London, en sträcka på över 6 mil. Det tog flera dagar och deras fötter skyddades av ett lager av tjära och sågspån, som sattes på på nytt varje morgon. Under 1850-talet industrialiserades staden Aylesbury, och dess roll som ansedd marknadsplats blev mindre. Nya hygienregler gjorde också att det blev svårare att föda upp ankorna i hemmet.

Är en stor engelsk ras, sedan gammalt odlad och välkänd. Fjäderskurden är helt vit och mycket rik. Kroppen är lång, ryggen bred och nästan vågrät. Näbben är köttfärgad, de korta, ganska kraftiga benen är orangegula.Denna ras är utmärkta köttdjur. I genomsnitt uppnår ankbonden(hanen) en vikt av 3-4 kg. Ankan(honan) en vikt av 3-3,5 kg.Färdiggödd kan hanen väga upp till 5 kg. Köttet är mycket läckert.Äggen är vita. En anka värper omkring 100 ägg per år.Rasen är härdig och drabbas mycket sällan av sjukdomar, den äter dessutom inte mängder som andra slaktankor.Ungarna växer fort.

Beteende

Aylesbury ses som en bra köttfågel eftersom den växer snabbt och har en smak och kvalitet som är svår att slå. De är också vänliga djur som passar bra som husdjur, även om de är ganska högljudda.

Varianter

Aylesbury-ankor finns bara i vitt.

Status

Ovanlig

Löpanka

På 1850-talet imorterade man de s k löpänderna från Indien till England, där de vidareutvecklades till en tam ankras. De är smala lätta fåglar (ca 2 kg) med överdrivet uppråttstående ställning, vilket beror på att fötterna sitter extremt långt bak. De värper bra (upp till 300 ägg årligen), men på senare år har aveln gynnat extremvarianterna utan hänsyn till äggproduktionen, vilken sjunkit. Löparankorna springer nästan alltid omkring på rad, vilket ser komiskt ut.

Smaragdanka

Den härstammar från Nordamerika och är känd från tidigt 1800-tal. Den är helt svart men glänser i gröna nyanser i solljus. Kroppen är kompakt och lite rundad. Smaragdankan väger max ett kilo. Äggvikten är ca 55 gram och den kan lägga upp till 80 ägg om året. Smaragdankan är en bra ruvare så man behöver inte bekymra sig om att skaffa en äggkläckare. Vill man kläcka ägg av andra andarter så är smaragdankan en bra fostermor. Smaragdankan är en mycket bra flygare så man bör vingklippa dem när man köpt nya. När de blivit vana att få mat på en plats så kommer de normalt hem efter sina flygturer. Smaragdankan anses oftast som en prydnadsanka men köttet och äggen är helt utmärkta i hushållet.

Pekinganka

Den vita pekingankan från kina är nog den ras som är mest spridd över världen och den som är sinnebilden för begreppet anka. Den är en tung ras (3-5 kg) och hålls både för köttets och äggen skull (100-200 ägg per år). Avelsarbetet för de ankor som finns i västväelden har skett dels i USA, dels i Tyskland. den tyska typen är lättare än den amerikanska. Äggen väger ca 70g och är vit gula. Pekingankan är inte någon god ruvare.

Rouenanka

Rouennankan liknar sina förfäder gräsänderna men är betydligt större. Den kommer från Normandie i Frankrike, är i storlek som pekingankan (3-5 kg) men växer långsammare. Den är inte heller någon bra ruvare men kan lägga 80-100 ägg per år. Äggen är gröna och väger drygt 80g.

Svensk Myskanka

Khaki Campbell

Svensk blå anka

Blåfärgade ankor hittades i början på 1900-talet längs västkusten och samlades ihop. Dessa ankor blev lantrasen Svensk Blå anka. Första rasstandarden skrevs ner 1907. Under 1970-talet togs en del djur med tvivelaktig härstamning in i rasen och det har även korsats in pekinganka. Detta gör att det ibland kan dyka upp individer med något avvikande utseende, t ex gul näbb. Dessa individer bör inte användas för genbanksavel.

Ankan har tre färger. blå, vit och svart. Även pärlgrå är vanligt. Alla bär på det blå färganlaget och genomsnittlig färgfördelning för avkomman är 50 % blå, 25 % svart och 25% vit eller pärlgrå. De har en vit bröstfläck som kan ha lite olika utseende. En del individer har några vita vingpennor. Benen är orange eller skifferfärgade. Näbbfärgen ska vara gröngul hos hanen och mörk hos honan. Hanen väger i genomsnitt 3-3,5 kg, honan 2,5-3,0 kg. Blir hanen för tung sjunker befruktningsgraden hos äggen. Svensk blå anka är främst en gödanka och lägger något färre ägg än svensk gul anka. Utländska blå ankraser är inte släkt med de svenska